Hämtade ut ett paket idag 
Var tvungen att ta en kort tur direkt, trots att jag var proppmätt och hade planerat vila för benen. Återkommer med en recension när jag lagt några mil bakom mig.
Inte toklätta…
Altra har en stark profil och lite attityd. Gillar’t.
Så var min andra mara genomförd. Blandade känslor. Men vi tar det från början.
Uppladdningen de två veckorna före bestod av en förkylning som jag åkte på efter det sista långpasset. Missade därmed Hallsta Triathlon förra helgen vilket var supersurt. Många klubbkompisar som körde så det hade varit kanonskoj att vara med. (Nu har jag anmält mig till Kilsbergen Triathlon om två veckor istället.)
De sista två nätterna sov jag dessutom inte bra alls, men hade i alla fall en period av mycket och bra sömn innan. Så, nog med bortförklaringar!
Från onsdagen började jag äta lite mer kolhydrater än jag brukar. Juice till frukost, mer frukt, osv. Fredag festade jag loss med cola, choklad, chips och godis!
Tänker man stoppa i sig socker hela tävlingen är dock kolhydratsladdning av begränsat värde… Men socker är gott. Det tycker t o m jag
Hämtade nummerlapp på fredag och gick snabbt igenom ”mässan” utan att hitta nåt särskilt intressant. Pastaparty är ju inte heller riktigt min grej eftersom jag äter glutenfritt, så det blev en kort visit. Härligt att känna på stämningen lite i förväg hursomhelst!
På tävlingsdagen försökte jag hålla mig i skuggan innan starten, då det trots en del moln och dis var ganska varmt. Gick ut i fållan med 30 minuter till start och satte mig på trottoaren. Töjde lite här och var och tänkte att de först kilometrarna fick fungera som uppvärmning.
2011 upplevde jag ingen trängsel, men när jag nu försökte hålla 4:40-45 tempo från startgrupp D blev det ganska trångt. Första 5 km hade jag ändå ett snitt på 4:47. Fram till halvmarapasseringen rullade allt på riktigt bra. Hade två Vitargo-gel med mig och klämde i mig den första precis innan 21,1. Tog lite vatten vid nästa kontroll för att skölja ned det hela. Tyvärr började min mage bråka lite här. Lätt magknip smög sig på och satt i till mål. Vågade inte dricka så mycket sportdryck efter detta men det blev ändå några muggar till. Den andra gelen fick dock ligga kvar i ryggfickan.
Andra gången på Västerbron började det gå tungt… När jag var nästan högst upp kände jag krampen komma i vänster baksida. I knävecket och upp mot rumpan. Försökte fortsätta men kände att det inte skulle funka. Haltade illa! Fick stanna och sträcka både en och två gånger samt yttra några mindre fina ord. Här var jag riktigt nära att kliva av faktiskt. Tankarna gick ungefär ”Synd att det skulle sluta så här.” och ”Vad f-n håller jag på med? Varför utsätta sig för detta?”. Faktiskt hade jag svårt att känna någon riktig glädje nån gång under denna dag. Trist men sant. Släppte målet på 3.20 här men lyckades motivera mig till att fortsätta och sikta mot 3.25. Det skulle fortfarande gå även om jag fick sträcka fler gånger.
Totalt stannade jag sex gånger efter bron för att sträcka. Och tiden rann iväg…
Kunde dock hålla ett bra tempo mellan dessa stopp. Inga problem att ligga i 4:30 fart med puls strax över 170 mot slutet. Pulsen låg fantastiskt stabilt hela tiden tycker jag.
I mål kom jag, efter att de sista kilometrarna försvunnit utan att jag märkt det, på 3.25.19. Ärligt talat ganska likgiltig till allt efter målgång. Mådde lätt illa och började frysa i regnet som tilltog. Ojjade mig bort till förvaringen, bytte om och åkte sedan med strömmen ner i tunnelbanan och vidare hem till mat och ett varmt bad.
När sen gratulationerna började komma så blev jag lite mera positiv till det hela. Idag är jag faktiskt rätt nöjd med min prestation!
Idag gick det bättre än sist att springa långpass. Dryga 31 kilometrar med kropp som höll ihop! 5:10 snitt och puls på 156 kanske var lite väl hårt, men jag valde bort att visa puls på klockan och fokuserade istället på att hålla tekniken så bra som möjligt.
Ska inte påstå att jag gled igenom detta pass opåverkad. Det var riktigt jobbigt ibland. Funderade på hur mycket fortare jag faktiskt kommer kunna springa då det väl är dags om två veckor… Jag är ju inte där jag hade tänkt. Som vanligt. Gå ut i 4:45 tempo och sikta på 3:20 kanske? Borde vara möjligt, men det kommer att krävas lite pannben!
Så här blev det med långpassen inför SM 2013:
Som jag skrev tidigare, det blir förmodligen ändringar…
I onsdags körde klubben första deltävlingen i Syratomen, 19 km tempohoj runt Fysingen i Väsby. Stod på ordentligt men hamnade på samma snitt (36km/h) som under mitt brickpass förra veckan!? Resultat mitt i herrfältet, precis utanför extrapoängplats. Alla som kör får 5 poäng och dom 5 första får lite fler. Nästa gång om två veckor. Planen är att skippa morgonsimningen, ladda med lite mer socker, ta på tajtare kläder och pumpa 1 bar till 
Nästa söndag är det dags för triathlonpremiär för året! Hallsta, lite norr om Västerås är platsen. Kör i mastersklass, så det är 750 m simning, 20 km cykel och 5 km löp. Finns en del att fixa och planera innan dess, så det passar bra att börja dra ner på träningen nu.
Senaste veckorna har varit riktigt tuffa med veckomängder som jag inte riktigt är van vid:
Kommande vecka:
27 km blev det idag. Inte mer.
Vid 19 km kände jag plötsligt av mitt vänstra knä. Stannade och stretchade framsida lår och höftböjare/ljumskar. Kunde sedan fortsätta utan att känna något i knäet. I ljumskområdet kändes det dock lite hela tiden… Bestämde mig efter det att inte försöka nå 30 km idag. Varmt, hög puls och slut på dricka hjälpte det beslutet. Väl hemma tappade jag upp kallvatten i badkaret och satte mig med en proteinshake i tio minuter.
Inte riktigt det besked jag ville ha från dagens pass. Lite som hockeyn igår. Och jag har inga nya proffs att kalla in och ställa orimliga förväntningar på… Känner jag av knäet till veckan kommer jag nog att blåsa av maran trots allt.
Sprang i mina nya Saucony Guide 6, en sko med lite pronationsstöd och bra dämpning. Drop 8 mm och vikt 281 gram i storlek 43.
Faktiskt min tredje omgång Guide. En sko som jag går tillbaka till för att det bara funkar att springa i den. Nåja, inte idag kanske. Men jag vill inte skylla det på skorna.
Har aldrig riktigt blivit vän med mina Cortana. Får skav och blåsor på stortårna av dom… Guide i version 6 är dessutom några gram lättare än Cortana nu för tiden!
Slutligen veckans träningsplanering. Det blev 8,5 timme denna vecka så det var väl inte underligt om pulsen låg lite högt idag. Mer vila denna kommande alltså.
Nu ska jag äta en kopiöst rejäl nachotallrik. Ha en skön söndagskväll!
I torsdags körde jag mitt första brickpass för året, dvs cykel direkt följt av löpning. Den övergången är den som brukar kännas mest knepig i triathlon. Trots premiär gick det förvånansvärt lätt och naturligt att tassa iväg efter cyklingen denna gång!
Började med att köra runt Fysingen med Speedmaxen (måste ge den ett eget namn som alla andra gör…). Knappt 34 km och 33,5 km/h i snitt. Snittade dryga 36 km/h på den 18 km långa bana som klubben kör ”Syratomten” på. Syratomten är cup, och första körningen är nu på onsdag. Ska bli intressant att se vad jag kan få till då jag maxar där
När jag var nästan hemma igen körda jag lite väl tufft över ett gropigt vägarbetsområde, och mitt cykelverktyg flög loss. Märkte inte detta själv men en bil som kom efter vevade ner rutan och upplyste mig. Eller ja, föraren gjorde det… Tackade vänligt och vände om. När jag ställt cykeln mot en betongsugga kommer en polisbil körandes och den kvinnliga polisen i passagerarsätet vevar ner rutan och undrar vad jag håller på med. Säger att jag tappat ett verktyg mitt i vägen och får till svar ”Jamen då hjälper vi dig!”. Dom slog helt enkelt på blåljusen och rullade ut mitt i vägen, så kunde jag tassa ut och plocka upp verktyget. Suveränt! Tackade och bockade.
Växlingen till löpning gick på en minut precis trots att jag hade en låst ytterdörr att forcera på vägen. Lubbade iväg i A4′orna i vad som automatiskt blev fyrafart. Snabbt blev det enormt jobbigt att andas. Benen kändes kanon, men jag fick ingen luft! Efter 1,5 km tog jag en kort vila eftersom jag nästan hyperventilerade och andades väldigt ytligt. Körde därpå 1,5 km till med kontrollerad andning, om än med hög ansträngning. Det var nära max faktiskt. Sista km på 3:50.
Igår kväll tog jag en lugn runda med min Roadlite. Fantastiskt trevligt väder och det var en ren njutning! Otroligt vad smidig den cykeln är jämfört med Speedmaxen. Lätt och rapp! Speedmaxen är som ett godslok jämfört
I morse blev vi filmade på simningen. Mycket nyttigt.
Finns säkert hundra saker att påpeka bara på den där bilden… Fy vad svårt det är.
Ska lägga upp hela klippet och skriva lite om det senare. Nu laddar jag för ett långpass löpning imorgon. Om allt känns bra tänker jag köra upp till 30 km. Hoppas att det håller!
Så sitter de nya flaskorna och ställen på cykeln.
Måste säga att konstruktionen på aerodrinken är vansinnigt rapplig. Och instruktionerna ska vi inte tala om… Var tvungen att söka på nätet för att förstå hur det var tänkt och inte ens där hittade jag något som var ”det rätta sättet”.
Förstår inte varför dom inte gjort som ett vanligt flaskställ? Där sitter ju flaskorna fast ordentligt. Ska testa att köra med aerodrinken idag. Får se om jag behöver dra runt en massa gummiband också.
Sprang intervaller igår på jobbets löpband. Nöjde mig med 4*1000 då det var ett tag sedan jag sprang fort. Det blev 4:00 på första följt av 3 st i 3:56 tempo, varav den sista med 1% lutning. Först då började jag flåsa lite, så det är ett gott besked. Inga känningar nånstans!
Imorgon kväll ska jag köra ett brickpass har jag tänkt. Måste få till några innan Hallsta om dryga två veckor… Våtdräkten skull jag vilja hinna prova också. Hjälp!
Tro’t eller ej men jag körde en halvmaradistans igår kväll utan att känna det minsta lilla i mina knän! Maran here I come!
26-27 km nästa helg och 30+ efter det. Mellan dessa 1 eller 2 pass med lite fart i, plus cykel och simning. Kommer också att försöka få in så mycket styrka som möjligt. Massa olika squats, benspark och tåhäv. Helgen före Stockholm Marathon blir det förmodligen sprintdistans på Hallsta Triathlon.
I onsdags arrangerade min klubb, Väsby SS Triathlon, Väsby Duathlon. Själv stod jag flaggvakt på cykelbanan och imponerades av tempot på de främsta och viljan hos dom lite längre ner
Foto: Jeanette Stenquist
Fantastiskt kul, och duathlon är definitivt något jag tänker prova på framöver. Vann bland herrarna gjorde Fredrik Swahn, som tydligen snittade 42 blås på cykeln…
Efter tävlingen åkte jag hem, svidade om och tog ut Speedmaxen på tur. Svischade upp till Rosersberg och noterade ett snitt på dryga 35 knyck utan att ta i. Vägrade inse att jag hade medvind och byggde upp ett enormt självförtroende. Det krossades snabbt när jag vände hemåt på banan tävlingen tidigare på dan gick på… Trist
Det kändes i alla fall betydligt bättre att köra i tempoposition denna gång. Justerade ut och upp tempobågarna en halv cm vardera och det gjorde skillnad. Sen handlar det väl om att lära sig också.
Många andra med mig har i veckan fått startbeviset till Stockholm Marathon.
Jag sprang dryga 5 km igår utan att känna ett dugg i vänster knä. Höger protesterade däremot såpass att jag fick ta tre pauser och stretcha för att springa utan känningar. Vad är det frågan om???
Idag känner jag av vänster knä också. Inte ont, men lite stramt är nog min bästa förklaring…
Ny tur imorgon kväll och jag hoppas verkligen på bättre resultat. Tempot och pulsen var det inget fel på, så det oroar mig inte. Men ska jag springa en mara om en månad måste jag få till några pass uppåt 30 km och det känns långt borta nu… Jag vill inte springa maran och gå sönder ännu mer.
Nu till gladare nyheter. Efter en halv dags städning av samfällighetetsområdet tog jag ut Speedmaxen på premiärtur!
Jisses vad det var vingligt och läskigt i början! Tog några lugna repor inne i Rotebro innan jag vågade ge mig ut på mer trafikerade vägar. Det tog sig så småningom och det handlar nog mycket om att slappna av.
Ska göra några små justeringar då jag inte riktigt nådde växelreglagen utan att flytta armbågarna. Ny flasklösning är också på g. Blir bakom sadeln och aeroflaska i styret.
Jag har ju misstänkt att det skulle kunna fungera att springa med mitt trilskande knä på löpband med hög lutning. Det gjorde det idag. Har loggat 30 minuter utan smärta!
Varierade lutningen mellan 5 och 7,5% och farten mellan 6-5:30 min/km. Körde 3*10 minuter och stretchade framsida lår/höftböjare ordentligt mellan. Knäet kändes men det gjorde aldrig ont. Ju mer lutning ju mindre känningar. I början på tredje ”intervallen” kände jag absolut ingenting.
Avslutade med några set benspark i maskin. Ökade på vikten sen sist och det kändes kanon.
Jag har lovat mig själv att aldrig glömma bort vikten av styrketräning. Kommer jag att komma ihåg det och vara motiverad till det jämt? Nä, förmodligen inte. Det är svårt. Måste försöka komma ihåg hur jobbigt det är att vara skadad…
Har satt upp ett lite mål med styrketräningen. Att kunna utföra en övning som heter pistol squat:
Här har samme snubbe gjort en liten film med liknande övningar, för att bygga upp till pistol squat. Musiken, som han också gjort, är gräslig.
Trevlig helg på er!
Mars blev inte riktigt som planerat, främst pga en knäskada men även en veckas magsjuka… Så är det och det första kanske man kan lära sig nåt av, men det andra är det inte mycket att göra nåt åt… När barnen blir större blir det väl bättre med det.
Lite siffror och diagram då. Året hittills: 
Skapligt i tid trots magsjukan, men få pass av de tre grenarna, förutom cykel då. Har blivit mer styrka då jag måste få ordning på knäet, vart i kroppen det nu sitter.
Dag för dag:
Sista veckan hamnade precis över 8 timmar, men då var det som sagt mycket styrka i det. Körde 2 timmar trainer idag som alternativt långpass, med ”Den onde, den gode och den fule” som underhållning.
Kontoret idag!
Imorgon ska jag iväg och simma igen och sen tänkte jag faktiskt testa en kort jogg. Eller snarare se hur långt jag kommer. Förhoppningsvis blir det lite längre än den dryga kilometer jag kom för två veckor sedan. Det kan också bli kortare. Vad jag gör då funderar jag inte på nu.
Fortsatt glad påsk på er!